Star One - Victims of the Modern Age
Ok, så på begäran kommer här sent som cider en recension, av denna skiva.
Så vilka är då Star One? Jag hade aldrig hört talas om denna grupp, så jag kikade runt lite på webben. Dem är ett holländskt band i genren Progressive Metal(kanske kan diskuteras men efter flest referenser till det, så får de falla under den genren).
Något som är utmärkande är att de har fyra olika sångare, fördelat på tre män och en baby, nej, förlåt, en kvinna. Varav en låter som en lite sämre version av Joey Tempest, vilket får mig att direkt dra paralleler till Europe. Och jag håller Europe rätt varmt om hjärtat, iaf det som gjordes då det begav sig på det glada 80-talet. Men det här handlar ju inte om Europe, utan om Star One.
Albumet börjar väldigt bra, med ett roligt litet intro som heter "Into the Rabbit Hole" - vilket direkt för tankarna på Alice i underlandet - och det sätter ju genast tonen, för med det som första spår väntar man sig en upptäcksfärd. Vilket man faktiskt bjuds på. Den övergår smidigt i "Digital Rain" som faktistk är en mycket bra låt, om än lite för lång för sitt eget bästa, men det är en bra låt, med en fräsig final, tyvärr är det utförsbacke härifrån, men med vissa ljuspunkter. Låtarna är i regel lite för monotona - och för att vara det, alldeles för långa, för min smak. Så även om låtarna är roliga i början, så blir de lätt lite träsmak när halva låten har gått.
En pärla är låten "Human See, Human Do" vilken faktiskt håller alla 314sekunder.
Det är inget dåligt album, men inte heller något som hänrycker mig och får mig att vilja lyssna mer. När skivan är slut känner jag mig mätt och belåten.
Skivans betyg blir 3/5 purjolökar, eller 5/10 om man hellre vill det.
Star One, finns för den som är nyfiken, på Spotify, dock finns inte det här albumet där.
Så vilka är då Star One? Jag hade aldrig hört talas om denna grupp, så jag kikade runt lite på webben. Dem är ett holländskt band i genren Progressive Metal(kanske kan diskuteras men efter flest referenser till det, så får de falla under den genren).
Något som är utmärkande är att de har fyra olika sångare, fördelat på tre män och en baby, nej, förlåt, en kvinna. Varav en låter som en lite sämre version av Joey Tempest, vilket får mig att direkt dra paralleler till Europe. Och jag håller Europe rätt varmt om hjärtat, iaf det som gjordes då det begav sig på det glada 80-talet. Men det här handlar ju inte om Europe, utan om Star One.
Albumet börjar väldigt bra, med ett roligt litet intro som heter "Into the Rabbit Hole" - vilket direkt för tankarna på Alice i underlandet - och det sätter ju genast tonen, för med det som första spår väntar man sig en upptäcksfärd. Vilket man faktiskt bjuds på. Den övergår smidigt i "Digital Rain" som faktistk är en mycket bra låt, om än lite för lång för sitt eget bästa, men det är en bra låt, med en fräsig final, tyvärr är det utförsbacke härifrån, men med vissa ljuspunkter. Låtarna är i regel lite för monotona - och för att vara det, alldeles för långa, för min smak. Så även om låtarna är roliga i början, så blir de lätt lite träsmak när halva låten har gått.
En pärla är låten "Human See, Human Do" vilken faktiskt håller alla 314sekunder.
Det är inget dåligt album, men inte heller något som hänrycker mig och får mig att vilja lyssna mer. När skivan är slut känner jag mig mätt och belåten.
Skivans betyg blir 3/5 purjolökar, eller 5/10 om man hellre vill det.
Star One, finns för den som är nyfiken, på Spotify, dock finns inte det här albumet där.