ingen bra dag
har försökt att motivera mig själv med åtminstone en sak att få mig att se lite positivt på den här dagen.
jag har inte kommit på något alls.
jag sov bort hela förmiddagen, landade på 11h sömn, är trött, vill inte gå till jobbet, men måste. har två uppgifter i svenskan som ska vara klara nästa vecka, har inte ens börjat titta på dem. behöver städa min lägenhet. behöver rycka mig i kragen.
istället tror jag att jag kommer åka till jobbet, jobba, bli lite lite bittrare, kolla igenom ännu mer platsannonser som jag inte kan söka, bli lite bittrare, spela lite tv-spel och sova alldeles för länge.
och sedan repetera den här dagen igen imorgon.
jag har inte kommit på något alls.
jag sov bort hela förmiddagen, landade på 11h sömn, är trött, vill inte gå till jobbet, men måste. har två uppgifter i svenskan som ska vara klara nästa vecka, har inte ens börjat titta på dem. behöver städa min lägenhet. behöver rycka mig i kragen.
istället tror jag att jag kommer åka till jobbet, jobba, bli lite lite bittrare, kolla igenom ännu mer platsannonser som jag inte kan söka, bli lite bittrare, spela lite tv-spel och sova alldeles för länge.
och sedan repetera den här dagen igen imorgon.
Tadaa
Star One - Victims of the Modern Age
Ok, så på begäran kommer här sent som cider en recension, av denna skiva.
Så vilka är då Star One? Jag hade aldrig hört talas om denna grupp, så jag kikade runt lite på webben. Dem är ett holländskt band i genren Progressive Metal(kanske kan diskuteras men efter flest referenser till det, så får de falla under den genren).
Något som är utmärkande är att de har fyra olika sångare, fördelat på tre män och en baby, nej, förlåt, en kvinna. Varav en låter som en lite sämre version av Joey Tempest, vilket får mig att direkt dra paralleler till Europe. Och jag håller Europe rätt varmt om hjärtat, iaf det som gjordes då det begav sig på det glada 80-talet. Men det här handlar ju inte om Europe, utan om Star One.
Albumet börjar väldigt bra, med ett roligt litet intro som heter "Into the Rabbit Hole" - vilket direkt för tankarna på Alice i underlandet - och det sätter ju genast tonen, för med det som första spår väntar man sig en upptäcksfärd. Vilket man faktiskt bjuds på. Den övergår smidigt i "Digital Rain" som faktistk är en mycket bra låt, om än lite för lång för sitt eget bästa, men det är en bra låt, med en fräsig final, tyvärr är det utförsbacke härifrån, men med vissa ljuspunkter. Låtarna är i regel lite för monotona - och för att vara det, alldeles för långa, för min smak. Så även om låtarna är roliga i början, så blir de lätt lite träsmak när halva låten har gått.
En pärla är låten "Human See, Human Do" vilken faktiskt håller alla 314sekunder.
Det är inget dåligt album, men inte heller något som hänrycker mig och får mig att vilja lyssna mer. När skivan är slut känner jag mig mätt och belåten.
Skivans betyg blir 3/5 purjolökar, eller 5/10 om man hellre vill det.
Star One, finns för den som är nyfiken, på Spotify, dock finns inte det här albumet där.
Så vilka är då Star One? Jag hade aldrig hört talas om denna grupp, så jag kikade runt lite på webben. Dem är ett holländskt band i genren Progressive Metal(kanske kan diskuteras men efter flest referenser till det, så får de falla under den genren).
Något som är utmärkande är att de har fyra olika sångare, fördelat på tre män och en baby, nej, förlåt, en kvinna. Varav en låter som en lite sämre version av Joey Tempest, vilket får mig att direkt dra paralleler till Europe. Och jag håller Europe rätt varmt om hjärtat, iaf det som gjordes då det begav sig på det glada 80-talet. Men det här handlar ju inte om Europe, utan om Star One.
Albumet börjar väldigt bra, med ett roligt litet intro som heter "Into the Rabbit Hole" - vilket direkt för tankarna på Alice i underlandet - och det sätter ju genast tonen, för med det som första spår väntar man sig en upptäcksfärd. Vilket man faktiskt bjuds på. Den övergår smidigt i "Digital Rain" som faktistk är en mycket bra låt, om än lite för lång för sitt eget bästa, men det är en bra låt, med en fräsig final, tyvärr är det utförsbacke härifrån, men med vissa ljuspunkter. Låtarna är i regel lite för monotona - och för att vara det, alldeles för långa, för min smak. Så även om låtarna är roliga i början, så blir de lätt lite träsmak när halva låten har gått.
En pärla är låten "Human See, Human Do" vilken faktiskt håller alla 314sekunder.
Det är inget dåligt album, men inte heller något som hänrycker mig och får mig att vilja lyssna mer. När skivan är slut känner jag mig mätt och belåten.
Skivans betyg blir 3/5 purjolökar, eller 5/10 om man hellre vill det.
Star One, finns för den som är nyfiken, på Spotify, dock finns inte det här albumet där.
absurdt
ja, så är det ibland
O_O
Hello darkness, my old friend
I've come to talk with you again
Because a vision softly creeping
Left its seeds while I was sleeping
And the vision that was planted in my brain
Still remains
Within the sound of silence
In restless dreams I walked alone
Narrow streets of cobblestone
'Neath the halo of a street lamp
I turned my collar to the cold and damp
When my eyes were stabbed by the flash of a neon light
That split the night
And touched the sound of silence
And in the naked light I saw
Ten thousand people, maybe more
People talking without speaking
People hearing without listening
People writing songs that voices never share
And no one dared
Disturb the sound of silence
"Fools", said I, "You do not know
Silence like a cancer grows
Hear my words that I might teach you
Take my arms that I might reach you"
But my words, like silent raindrops fell
And echoed
In the wells of silence
And the people bowed and prayed
To the neon god they made
And the sign flashed out its warning
In the words that it was forming
And the sign said, "The words of the prophets are written on the subway walls
And tenement halls"
And whispered in the sounds of silence
I've come to talk with you again
Because a vision softly creeping
Left its seeds while I was sleeping
And the vision that was planted in my brain
Still remains
Within the sound of silence
In restless dreams I walked alone
Narrow streets of cobblestone
'Neath the halo of a street lamp
I turned my collar to the cold and damp
When my eyes were stabbed by the flash of a neon light
That split the night
And touched the sound of silence
And in the naked light I saw
Ten thousand people, maybe more
People talking without speaking
People hearing without listening
People writing songs that voices never share
And no one dared
Disturb the sound of silence
"Fools", said I, "You do not know
Silence like a cancer grows
Hear my words that I might teach you
Take my arms that I might reach you"
But my words, like silent raindrops fell
And echoed
In the wells of silence
And the people bowed and prayed
To the neon god they made
And the sign flashed out its warning
In the words that it was forming
And the sign said, "The words of the prophets are written on the subway walls
And tenement halls"
And whispered in the sounds of silence
~_~
"Gud är barmhärtig, långt mer barmhärtig än du tror."
...
Ångesten ligger nattsvart över själen.
Krossade drömmar strödda runt omkring.
pang.
Top5
Så var det dags för ett Top5-album. Av en artist jag för 5år sedan aldrig trodde att jag skulle kunna gilla.
Vi snackar Ulf Lundell - Längre inåt landet. Släpptes som en dubbel-lp 1980, och gavs ut i en ny remastrad dubbel-cd-version 1999 med 3 nya spår. Det är den versionen som finns att lyssna på i länken.
Finns egentligen inte så speciellt mycket att säga om albumet, men det är ruskigt bra, rakt igenom. Väldigt hög standard. Och jag hade egentligen tänkt skriva några favoritspår, men nu när jag sitter här och lyssnar igenom skivan, så kan jag inte plocka ut bara några stycken som står ut, utan det är albumet i sin helhet som gör det.
Fast "Bättre tider" är en väldigt fin bit. Och bryter lite med sin positiva stämning.
En kul notis är dock att det finns en cover utav Bob Dylans "Just Like a Woman" som han skrev 1966 (Dylan alltså), och ligger med på albumet "Blonde on Blonde", ett album jag kanske får anledning att komma tillbaka till vid senare tillfälle.
Låt mig avsluta med ett litet citat ifrån en av låtarna; "Så mycket äldre":
"Ett liv i ensamhet
Det är allt jag vet
Det är min hemlighet"
Vi snackar Ulf Lundell - Längre inåt landet. Släpptes som en dubbel-lp 1980, och gavs ut i en ny remastrad dubbel-cd-version 1999 med 3 nya spår. Det är den versionen som finns att lyssna på i länken.
Finns egentligen inte så speciellt mycket att säga om albumet, men det är ruskigt bra, rakt igenom. Väldigt hög standard. Och jag hade egentligen tänkt skriva några favoritspår, men nu när jag sitter här och lyssnar igenom skivan, så kan jag inte plocka ut bara några stycken som står ut, utan det är albumet i sin helhet som gör det.
Fast "Bättre tider" är en väldigt fin bit. Och bryter lite med sin positiva stämning.
En kul notis är dock att det finns en cover utav Bob Dylans "Just Like a Woman" som han skrev 1966 (Dylan alltså), och ligger med på albumet "Blonde on Blonde", ett album jag kanske får anledning att komma tillbaka till vid senare tillfälle.
Låt mig avsluta med ett litet citat ifrån en av låtarna; "Så mycket äldre":
"Ett liv i ensamhet
Det är allt jag vet
Det är min hemlighet"
Äre nån som läser detta?
Känns tveksamt till om jag har några läsare kvar alls längre. Inte för att jag någonsin haft några större skaror..
Är besviken på den totalt uteblivna responsen på förra inlägget. En riktigt bra låt det där.
Har på senare tid verkligen känt av att jag inte haft tid att få vara så nördig som jag skulle vilja vara längre. Det stör mig lite, samtidigt som det är lite skönt också. Men saknar verkligen i några aspekt, tiden i skivbutiken. Jag och musiken. Även om jobbet sög, rent som ett jobb, så var det väldigt soft, att få lära känna så mycket musik(er), i sin egen takt.
Och jag har märkt, att ha gått ifrån Musik till Film till NHL fram och tillbaka i flera år, att jag har lagt till ett ytterligare nördintresse. MMA. Och jag är inte ens säker på att jag förespråkar MMA. Men väldigt kul är det iaf. Dels har jag börjat "träna"(jag har ett träningskort i plånboken iaf.. men det är en annan historia, i höst blir det nya tag, på riktigt.) MMA, dels har jag konsumerat oerhörda mängde MMA(mer eller mindre sett alla stora internationella galor som filmats sedan MMA:n "uppfanns" på 90-talet. Och det jag inte redan sett, har jag redan, och ska se snart).
Men så kan det vara.
Annars försöker jag för övrigt lyssna in mig på Electric Six's senaste album, Kill, och ska börja se på Oz, tänkte jag.
Är besviken på den totalt uteblivna responsen på förra inlägget. En riktigt bra låt det där.
Har på senare tid verkligen känt av att jag inte haft tid att få vara så nördig som jag skulle vilja vara längre. Det stör mig lite, samtidigt som det är lite skönt också. Men saknar verkligen i några aspekt, tiden i skivbutiken. Jag och musiken. Även om jobbet sög, rent som ett jobb, så var det väldigt soft, att få lära känna så mycket musik(er), i sin egen takt.
Och jag har märkt, att ha gått ifrån Musik till Film till NHL fram och tillbaka i flera år, att jag har lagt till ett ytterligare nördintresse. MMA. Och jag är inte ens säker på att jag förespråkar MMA. Men väldigt kul är det iaf. Dels har jag börjat "träna"(jag har ett träningskort i plånboken iaf.. men det är en annan historia, i höst blir det nya tag, på riktigt.) MMA, dels har jag konsumerat oerhörda mängde MMA(mer eller mindre sett alla stora internationella galor som filmats sedan MMA:n "uppfanns" på 90-talet. Och det jag inte redan sett, har jag redan, och ska se snart).
Men så kan det vara.
Annars försöker jag för övrigt lyssna in mig på Electric Six's senaste album, Kill, och ska börja se på Oz, tänkte jag.
Long time no see.
Så tänkte skriva om en top5-låt.
Fisherman - The Congos. Reggae. Kanske den bästa roots-reggaen(kraftiga inslag av dub) som någonsin gjorts. Och antagligen kommer det aldrig göras bättre, då det är en stil som varit död i mer eller mindre hela min livstid. Det är första spåret på skivan "Heart of the Congos" som var duons debutalbum 1977, producerat utav demonproducenten Lee "Scratch" Perry. Och jag tror aldrig jag kommer glömma första gången jag hörde den låten. Snacka om att bli bortblåst. Året var 2005, och jag jobbade på Skivhuset på Kungsgatan i Göteborg, jag hade beställt in skivan till mig själv, så jag ville inte spela den på dagen, men tänkte att det kunde få bli min stängnings-skiva den dagen. Och waaaaoow! Love by first play, som jag brukar kalla det.
Lyssna gärna, och säg vad du tycker. Jag har full förståelse för att inte alla tycker som jag, men vet att ni isf tycker fel! ;)
Fisherman - The Congos. Reggae. Kanske den bästa roots-reggaen(kraftiga inslag av dub) som någonsin gjorts. Och antagligen kommer det aldrig göras bättre, då det är en stil som varit död i mer eller mindre hela min livstid. Det är första spåret på skivan "Heart of the Congos" som var duons debutalbum 1977, producerat utav demonproducenten Lee "Scratch" Perry. Och jag tror aldrig jag kommer glömma första gången jag hörde den låten. Snacka om att bli bortblåst. Året var 2005, och jag jobbade på Skivhuset på Kungsgatan i Göteborg, jag hade beställt in skivan till mig själv, så jag ville inte spela den på dagen, men tänkte att det kunde få bli min stängnings-skiva den dagen. Och waaaaoow! Love by first play, som jag brukar kalla det.
Lyssna gärna, och säg vad du tycker. Jag har full förståelse för att inte alla tycker som jag, men vet att ni isf tycker fel! ;)
Inverterad.
Fragment av ensamhet, så är vi alla del av samma tomhet, vår mångfald till trots.
Hej sc2!
Fick sc2 beta, så vill bara härmed säga hej då till allt vad som kan kallas liv, de närmaste månaderna; hej då!
Top5
Ok, så idag handlar det om en låt, som verkligen är top5! Kanske top1 till och med!
Låten i fråga är Blinded by Fear med At the Gates.
En fantastiskt härlig låt, av ett härligt band.
En låt jag lyssnar på minst 2-3 gånger om dagen.
Det är det första spåret på skivan Slaughter of the Soul som släpptes 1995, och tyvärr också kom att bli At the Gates sista album. Där snackar vi top5 material, så kanske blir det ett återbesök till det albumet i framtiden.
Finns väl inte så mycket mer att säga än, lyssna på den!
Låten i fråga är Blinded by Fear med At the Gates.
En fantastiskt härlig låt, av ett härligt band.
En låt jag lyssnar på minst 2-3 gånger om dagen.
Det är det första spåret på skivan Slaughter of the Soul som släpptes 1995, och tyvärr också kom att bli At the Gates sista album. Där snackar vi top5 material, så kanske blir det ett återbesök till det albumet i framtiden.
Finns väl inte så mycket mer att säga än, lyssna på den!
Top5
Top 5 alla tider, är något jag säger då och då, och med det menar jag mest att något är tramsigt bra. Tror det finns iaf 20-30 album som går in på min top 5-all time lista, och kanske 10 filmer iaf.
Men tänkte försöka göra lite top5-inlägg, mest för att jag satt o lyssnade på musik, och insåg vilket sinnessjukt album Toxicity är. Det är System of a Downs andra album(släpptes 2001), och första gången jag hörde det albumet blev jag kär. Från det något bröliga introt till "Prison Song" som är det första spåret till den betydligt luftigare och lättare låten "Aerials" som avslutar skivan(om man inte råkar ha någon keff version som innehåller det totalt meningslösa spåret "Arto"). Albumet innehåller också en av System of a Downs kändare låtar "Chop Suey!"
Jag var innan jag hörde den här skivan högst skeptisk till SoaD, och gillade inte alls det jag hört tidigare. Nu rankar jag dem top5 på min band-lista.
Skivan finns att tillgå på Spotify, och jag rekommenderar den varmt! (Vill du ha en Spotify-invite, så säg bara till:)
Bli inte avskrämd av den brutala(och oh så härliga inledningen).
Det är skivor som den här, som fick mig att börja samla på musik, och intressera mig, även om SoaD var en ganska sen influens(eller tidig, om jag blir typ 60+), så öppnade de verkligen mina ögon för metal av olika slag.
\../o_O\../
Men tänkte försöka göra lite top5-inlägg, mest för att jag satt o lyssnade på musik, och insåg vilket sinnessjukt album Toxicity är. Det är System of a Downs andra album(släpptes 2001), och första gången jag hörde det albumet blev jag kär. Från det något bröliga introt till "Prison Song" som är det första spåret till den betydligt luftigare och lättare låten "Aerials" som avslutar skivan(om man inte råkar ha någon keff version som innehåller det totalt meningslösa spåret "Arto"). Albumet innehåller också en av System of a Downs kändare låtar "Chop Suey!"
Jag var innan jag hörde den här skivan högst skeptisk till SoaD, och gillade inte alls det jag hört tidigare. Nu rankar jag dem top5 på min band-lista.
Skivan finns att tillgå på Spotify, och jag rekommenderar den varmt! (Vill du ha en Spotify-invite, så säg bara till:)
Bli inte avskrämd av den brutala(och oh så härliga inledningen).
Det är skivor som den här, som fick mig att börja samla på musik, och intressera mig, även om SoaD var en ganska sen influens(eller tidig, om jag blir typ 60+), så öppnade de verkligen mina ögon för metal av olika slag.
\../o_O\../
--a
vill inte
orkar inte
vill inte
orkar inte
vill inte
orkar inte
det här är ju knappast vad som kan påstås vara ett "liv" iaf.
för det är ju raka motsatsen
totalt nedbrytande
totalt livsdödande
hejdå vänner
hejdå fritid
hej psyket
orkar inte
vill inte
orkar inte
vill inte
orkar inte
det här är ju knappast vad som kan påstås vara ett "liv" iaf.
för det är ju raka motsatsen
totalt nedbrytande
totalt livsdödande
hejdå vänner
hejdå fritid
hej psyket
