På plats vid vägen..
"...han kände hur andetagen blev kraftigare, pulsen ökade och hjärtat ville slita sig loss och tränga sig ut igenom halsen när han slungades mot marken. Han kände hur läppen sprack och hörde ljudet utav sin kropp som skrapades emot den sträva asfalten..."
Cry my heart out...
Vet verkligen inte vad jag ska skriva här.. Men känner för att blogga...
Verkar ju vara ett lagom lyckat koncept.. Så jag kör med en dikt jag skrev en gång..
jag vill skala bort ditt flin
slita ditt ansikte i stycken
äta upp din själ och aldrig släppa taget.
Verkar ju vara ett lagom lyckat koncept.. Så jag kör med en dikt jag skrev en gång..
jag vill skala bort ditt flin
slita ditt ansikte i stycken
äta upp din själ och aldrig släppa taget.
Jesus is a friend of mine...
Kolla här, allt jag säger!
Blood on the streets...
Efter att ha blivit lite "inspirerad" av Samuels inlägg om den stackars mannen som cyklade om kull så kommer här en liknande berättesle från mig.
Stod på jobbet - förra veckan, in kommer en äldre tant, sena 80 kanske till och med i början på de 90 åren, hon brukar komma in då och då, köper cigaretter. Hon lägger fram pengarna, jag tar dem, scannar in paketet och ger henne växeln.
Varpå hennes blick blir helt ofokuserad, hon börjar skaka och säger:
- "Jag svimmar..."
Jag fattar inte alls, men tio sekunder senare stupar hon raklång bakåt, som en fura. Huvudet slungas emot det hårda golvet och jag tänker att shit, nu är det nog kört.
Jag springer ut till henne, och hon verkar vara vid medvetande. Jag plockar upp min mobiltelefon eftersom våran telefon på jobbet är uf funktion. Ringer 112. Det går 1minut. Jag lägger på, ringer upp igen, denna gången går det lite snabbare. Jag förklarar situationen och får massvis med följdfrågor, tillsist säger hon i a f att ambulansen, den är på väg. Jag försöker göra det så bekvämt som möjligt för tanten, lägger en tröja under huvudet på henne, och hon yrar.
- "Jag vill gå hem" säger hon, jag förklarar att det får hon inte göra, inte försen ambulansen har kommit fram och tittat på henne. Hon svettas, så jag baddar hennes panna och frågar hur det är med henne. Nu har jag, såklart, även en lång kö i butiken. Så jag baddar klart pannan, säger att de kommer alldeles strax och hjälper henne, försöker få ut folket som står och glor och pekar, få dem att betala och bara börja gå. Självklart har det kommit ett gäng killar i 17 - 18 års åldern som börjar skrika;
-"Hon är död!"
Ut ur kön kliver tillslut en pundare, och då menar jag verkligen en pundare, som sätter sig med henne och pratar med henne. Alla de andra i kön börjar säga åt honom att låta henne vara. Inte ska väl en pundare hjälpa den stackars damen? Han kanske tar allt hon har och springer? Men gör någon av de andra ett skit? Nej, de står där, viskar och tittar.
Han sitter där med henne, baddar hennes panna och pratar med henne, tills det att ambulansen kommer. Han försöker få henne att dricka lite vatten. Det går inte alls, rinner bara rakt ut igen. Precis när ambulansen kommer så börjar hon spy.
På det hela taget verkade hon mest ha feber och illamående. Hon verkade ha klarat huvudet, trots den förskräckliga smällen, och inget större allvarligt fel verkar det vara på henne. Ambulansemännen lägger henne på båren, bär ut henne, och kör iväg..
Stod på jobbet - förra veckan, in kommer en äldre tant, sena 80 kanske till och med i början på de 90 åren, hon brukar komma in då och då, köper cigaretter. Hon lägger fram pengarna, jag tar dem, scannar in paketet och ger henne växeln.
Varpå hennes blick blir helt ofokuserad, hon börjar skaka och säger:
- "Jag svimmar..."
Jag fattar inte alls, men tio sekunder senare stupar hon raklång bakåt, som en fura. Huvudet slungas emot det hårda golvet och jag tänker att shit, nu är det nog kört.
Jag springer ut till henne, och hon verkar vara vid medvetande. Jag plockar upp min mobiltelefon eftersom våran telefon på jobbet är uf funktion. Ringer 112. Det går 1minut. Jag lägger på, ringer upp igen, denna gången går det lite snabbare. Jag förklarar situationen och får massvis med följdfrågor, tillsist säger hon i a f att ambulansen, den är på väg. Jag försöker göra det så bekvämt som möjligt för tanten, lägger en tröja under huvudet på henne, och hon yrar.
- "Jag vill gå hem" säger hon, jag förklarar att det får hon inte göra, inte försen ambulansen har kommit fram och tittat på henne. Hon svettas, så jag baddar hennes panna och frågar hur det är med henne. Nu har jag, såklart, även en lång kö i butiken. Så jag baddar klart pannan, säger att de kommer alldeles strax och hjälper henne, försöker få ut folket som står och glor och pekar, få dem att betala och bara börja gå. Självklart har det kommit ett gäng killar i 17 - 18 års åldern som börjar skrika;
-"Hon är död!"
Ut ur kön kliver tillslut en pundare, och då menar jag verkligen en pundare, som sätter sig med henne och pratar med henne. Alla de andra i kön börjar säga åt honom att låta henne vara. Inte ska väl en pundare hjälpa den stackars damen? Han kanske tar allt hon har och springer? Men gör någon av de andra ett skit? Nej, de står där, viskar och tittar.
Han sitter där med henne, baddar hennes panna och pratar med henne, tills det att ambulansen kommer. Han försöker få henne att dricka lite vatten. Det går inte alls, rinner bara rakt ut igen. Precis när ambulansen kommer så börjar hon spy.
På det hela taget verkade hon mest ha feber och illamående. Hon verkade ha klarat huvudet, trots den förskräckliga smällen, och inget större allvarligt fel verkar det vara på henne. Ambulansemännen lägger henne på båren, bär ut henne, och kör iväg..