Anmäld
Nu har jag anmält mig till Elin och Edvards bröllop. Sådetså!
Annars känner jag mig lite melankolisk såhär innan sovdax. Men annars ganska bra faktiskt.
Imorgon är en ny dag.
Annars känner jag mig lite melankolisk såhär innan sovdax. Men annars ganska bra faktiskt.
Imorgon är en ny dag.
A little bit of..
Ja, känner för att blogga faktiskt, inte ofta det händer, oftast är det mer för att göra det, jag vet inte ens varför, men nu känner jag för det. Otroligt.
Först å främst ska jag väl redovisa för vad som egentligen hände i fredagsnatt. Snattarbrottningen i baksätet av en bil.
Klockan är ca 03:20, butiken är full med folk på väg hem, då jag ser två killar komma gåendes nerför mittgången med jackorna fullproppade med saker, jag hojtar till för att uppmärksamma dem, varpå de sätter fart ut ur butiken, jag säger "ursäkta mig" till min kund i kassan och sätter efter ut. Eftersom att jag såg dem en bra bit in i butiken blir inte deras försprång trots min krokiga väg ut allt för stort, och jag märker ganska fort att jag tar in på en av killarna(vilket gör mig helt paff, eftersom jag inte direkt är i världens bästa form:-p) så jag tänker att jag tänker baskimej inte ge upp. Precis när jag ska vräka mig över killen som jag är närmast ser jag en bil som står några meter fram, där han stannar öppnar dörren och slänger sig in i baksätet, den andre killen fortsätter springa iväg.
Jag får precis tag i dörren och dörrkarmen på bilen när jag märker att den börjar rulla, så jag slänger mig in i baksätet över snattaren, som hysteriskt försöker sparka ut mig medans han skriver "kör kör kör". Men bilen slutar rulla efter en ganska kort bit, eftersom dörren står öppen. Föraren sitter kvar knäpptyst i framsätet, och försöker som de oftast gör, spela oskyldig. Killen jag ligger på börjar säga att han inte har gjort något och fattar inte vad jag gör där, han försöker fortfarande få ut mig, och koppla något slags grepp på min arm. Efter några minuter inser jag att jag kommer inte få ut honom ur bilen i första taget heller så säger jag åt honom att ge mig grejerna så jag kan ta tillbaks dem till butiken och att jag skiter i honom sedan. Det går han med på. På sitt egna vis såklart. Får två saker, varpå han säger "det är allt jag har". Jaa, antagligen! Så får tjafsa med honom i några minuter till innan jag har allt han hade på sig. Tar grejerna, säger åt dem att visar de sig någonsin igen hos oss kan de räkna med att de blir nedslagna i dörren på väg in. Jag går ut ur bilen, slår igen dörren hårt för att markera. DÅ reagerar förararen. Han flyger ut ur framsätet och börjar skrika på mig. "Vafan gör du?! Ska du göra sönder bilen eller? Ska du betala skadorna va?". Jag svarar att det kan gott hans polare göra som kom undan. Går ner till jobbet, lägger tillbaks sakerna lugnar ner mig lite, och ringer sedan polisen.
Hade man varit riktigt iskall hade man ju tagit registreringsnumret.
-
Har för övrigt börjat söka lägenhet. Helt otroligt :-p Finns några schyssta 1:or därute ändå. Men man lär väl inte få något i första taget ändå.
Först å främst ska jag väl redovisa för vad som egentligen hände i fredagsnatt. Snattarbrottningen i baksätet av en bil.
Klockan är ca 03:20, butiken är full med folk på väg hem, då jag ser två killar komma gåendes nerför mittgången med jackorna fullproppade med saker, jag hojtar till för att uppmärksamma dem, varpå de sätter fart ut ur butiken, jag säger "ursäkta mig" till min kund i kassan och sätter efter ut. Eftersom att jag såg dem en bra bit in i butiken blir inte deras försprång trots min krokiga väg ut allt för stort, och jag märker ganska fort att jag tar in på en av killarna(vilket gör mig helt paff, eftersom jag inte direkt är i världens bästa form:-p) så jag tänker att jag tänker baskimej inte ge upp. Precis när jag ska vräka mig över killen som jag är närmast ser jag en bil som står några meter fram, där han stannar öppnar dörren och slänger sig in i baksätet, den andre killen fortsätter springa iväg.
Jag får precis tag i dörren och dörrkarmen på bilen när jag märker att den börjar rulla, så jag slänger mig in i baksätet över snattaren, som hysteriskt försöker sparka ut mig medans han skriver "kör kör kör". Men bilen slutar rulla efter en ganska kort bit, eftersom dörren står öppen. Föraren sitter kvar knäpptyst i framsätet, och försöker som de oftast gör, spela oskyldig. Killen jag ligger på börjar säga att han inte har gjort något och fattar inte vad jag gör där, han försöker fortfarande få ut mig, och koppla något slags grepp på min arm. Efter några minuter inser jag att jag kommer inte få ut honom ur bilen i första taget heller så säger jag åt honom att ge mig grejerna så jag kan ta tillbaks dem till butiken och att jag skiter i honom sedan. Det går han med på. På sitt egna vis såklart. Får två saker, varpå han säger "det är allt jag har". Jaa, antagligen! Så får tjafsa med honom i några minuter till innan jag har allt han hade på sig. Tar grejerna, säger åt dem att visar de sig någonsin igen hos oss kan de räkna med att de blir nedslagna i dörren på väg in. Jag går ut ur bilen, slår igen dörren hårt för att markera. DÅ reagerar förararen. Han flyger ut ur framsätet och börjar skrika på mig. "Vafan gör du?! Ska du göra sönder bilen eller? Ska du betala skadorna va?". Jag svarar att det kan gott hans polare göra som kom undan. Går ner till jobbet, lägger tillbaks sakerna lugnar ner mig lite, och ringer sedan polisen.
Hade man varit riktigt iskall hade man ju tagit registreringsnumret.
-
Har för övrigt börjat söka lägenhet. Helt otroligt :-p Finns några schyssta 1:or därute ändå. Men man lär väl inte få något i första taget ändå.