keff

Nej, det är jag väl inte.. Det är ren och skär lögn faktiskt. Men jag har börjat packa inför sommarens oundvikligla flytt. Vart den leder, det är dock fortfarande osäkert.

Fått ett erbjudande på en lägenhet, en 2a på 46kvm med balkong och badkar. Ska och titta på måndag. Men det ska mycket till för att jag ska tacka nej, det ska jag ärligt säga.

Annars har jag precis fått hem den första säsongen Star Trek, jag är oerhört taggad. Ska bli kul!

Livet é bra fint ibland va? Som när man kl 2 på natten, slutkörd bara vill sova lite. Men ska det vara så lätt? Nä, naturligtvis inte. Så nu sitter man här, utan sömn, tröttare än trött, igen.

"Alla slåss vi med oss själva. En inre kamp, en kamp av fruktan. En fruktan för vad andra ska tycka, för vad vi ska tycka. Käftsmäll på käftsmäll ger vi oss själva i en kamp vi inte kan vinna. Vi kan bara förlora, alternativt försöka kompromissa fram en fred vi inte vill ha, en fred vi avskyr. Kanske speglar freden den vi är? Kanske är den en illusion av vad vi vill vara? Kanske är den vad vi tror att vi borde vara? Allt jag vet är att jag hatar den."

Funderar på att lägga ut några spretiga tankar från här om natten.. Men jag tror jag ska sova lite först.. Klockan står på 04:15. Härligt. Ses se'n bloggen..

Öh. Jag vet inte vad jag ska skriva, men känner min plikt att skriva lite.. Eller nå't.

Nu är det natt, eller morgon, som vissa skulle kalla det, och egentligen borde man väl sova. Men icke. Det är ju hockey. Viktig hockey.
Jobbade 13h igår, var helt slut när jag skulle hem verkligen(fast det gick lätt hem ändå, trots regn och trötta ben! Fick veta en kul nyhet precis innan jag skulle åka hem nämligen:). Nu är det snart över i allafall. På gott och ont. Sista maj är det tack och hej. Och lite tråkigt börjar det kännas, även om jag måste bort ifrån det.

Har även klarat 3 veckor helt utan socker eller kolhydrater, käkar atkins då va. Men var så trött idag så jag kände att idag var det dax. Så det blev ostbågar faktiskt(otroligt nog åt jag bara 1/4 av påsen och var nöjd sedan.. något har hänt/händer?!). Tyckte att 3v var bra, och ska ju inte äta socker så mycket nu heller direkt. Gått ner nästan 10kg på 3v. Sjukt.

Fick även en grym film igår, "Grand Illusion" av Jean Renoir, från 1937. Den ska jag gotta ner mig i imorgon. Är en massa nice extra-material till den, och även om jag inte är någon "extra-material"-kille i vanliga fall, så ska jag gotta ner mig riktigt rejält i filmen och suga ut allt jag kan!

Annars är man väl i flytta-tagen, vart är väl ännu lite osäkert, även om det ser mörkt ut och det blir med föräldrarna tillbaks till partille. Inte för att jag har så mycket emot det egentligen, men hade varit skönt att slippa ut snart. Och hade varit jättekul att få bo med Isak & Corre och någon annan i Utby.. Men vi behöver någon mer.. Typ.. NU.

Och jo! Får ju inte glömma! Bokat mina och Linas biljetter till Lule 30 Juli. Yeah. Och strax(om någon dag eller så), ska jag köpa biljetter hem också. De kan ju vara bra att ha kanske..

Tjipp tjipp nu blir'e Goliat!(Eller hockey..)

Skrev detta imorse när jag inte kunde sova.. Vet inte.. Men här är det.

Klockan är 05:03, jag borde sova. Men det går inte. Inte för att jag inte är trött, men för att det är något som håller mig vaken. Något som gärna håller mig sällskap., som gärna håller min hand. Ensamhet, tomhet, rädsla och oro.
Ensamheten är väl inte så farlig, så länge den inte får stöd. Men tomheten och oron ställer gärna upp och hjälper till. Tillsammans skapar de rädslan.
Tomheten sätter det mesta ur balans. Den får allt att verka så meningslöst. Den öppnar en motorväg in i mitt hjärta för oron.
Oron... Att inte räcka till, att inte orka med, att alltid få känna ensamheten.
Rädslan att vara tom. Rädslan att vara ensam. Rädslan att oron verkligen är befogad. Att bara vara ett skal av illusioner och förväntningar från andra. Att vara en produkt av omgivningen utan makt att ändra något eller att ens vilja ändra något.
En ekande tomhet. Något som kastas i papperskorgen när syftet är blottat. Eller kanske snarare svsaknaden utav ett syfte.
Tomheten.
Ensamheten.
Oron.
Rädslan.
Så mycket att ifrågasätta. Så få svar. Klockan är 05:17, jag borde sova. Men det går inte. Jag är trött, men också rädd.

Ängslan griper min själ
Oron fyller mitt huvud
Ensamheten är det enda som fyller tomheten.

Dessutom är jag sjukt sugen på ostbågar.

Hur dammsuger man under sängen om man inte har någon dammsugare ?
Man bjuder hem en norrlänning och ber honom titta under sängen. Då frågar man honom om han ser dammet.

Ja, känner för att blogga faktiskt, inte ofta det händer, oftast är det mer för att göra det, jag vet inte ens varför, men nu känner jag för det. Otroligt.

Först å främst ska jag väl redovisa för vad som egentligen hände i fredagsnatt. Snattarbrottningen i baksätet av en bil.

Klockan är ca 03:20, butiken är full med folk på väg hem, då jag ser två killar komma gåendes nerför mittgången med jackorna fullproppade med saker, jag hojtar till för att uppmärksamma dem, varpå de sätter fart ut ur butiken, jag säger "ursäkta mig" till min kund i kassan och sätter efter ut. Eftersom att jag såg dem en bra bit in i butiken blir inte deras försprång trots min krokiga väg ut allt för stort, och jag märker ganska fort att jag tar in på en av killarna(vilket gör mig helt paff, eftersom jag inte direkt är i världens bästa form:-p) så jag tänker att jag tänker baskimej inte ge upp. Precis när jag ska vräka mig över killen som jag är närmast ser jag en bil som står några meter fram, där han stannar öppnar dörren och slänger sig in i baksätet, den andre killen fortsätter springa iväg.
Jag får precis tag i dörren och dörrkarmen på bilen när jag märker att den börjar rulla, så jag slänger mig in i baksätet över snattaren, som hysteriskt försöker sparka ut mig medans han skriver "kör kör kör". Men bilen slutar rulla efter en ganska kort bit, eftersom dörren står öppen. Föraren sitter kvar knäpptyst i framsätet, och försöker som de oftast gör, spela oskyldig. Killen jag ligger på börjar säga att han inte har gjort något och fattar inte vad jag gör där, han försöker fortfarande få ut mig, och koppla något slags grepp på min arm. Efter några minuter inser jag att jag kommer inte få ut honom ur bilen i första taget heller så säger jag åt honom att ge mig grejerna så jag kan ta tillbaks dem till butiken och att jag skiter i honom sedan. Det går han med på. På sitt egna vis såklart. Får två saker, varpå han säger "det är allt jag har". Jaa, antagligen! Så får tjafsa med honom i några minuter till innan jag har allt han hade på sig. Tar grejerna, säger åt dem att visar de sig någonsin igen hos oss kan de räkna med att de blir nedslagna i dörren på väg in. Jag går ut ur bilen, slår igen dörren hårt för att markera. DÅ reagerar förararen. Han flyger ut ur framsätet och börjar skrika på mig. "Vafan gör du?! Ska du göra sönder bilen eller? Ska du betala skadorna va?". Jag svarar att det kan gott hans polare göra som kom undan. Går ner till jobbet, lägger tillbaks sakerna lugnar ner mig lite, och ringer sedan polisen.

Hade man varit riktigt iskall hade man ju tagit registreringsnumret.

-

Har för övrigt börjat söka lägenhet. Helt otroligt :-p Finns några schyssta 1:or därute ändå. Men man lär väl inte få något i första taget ändå.

9 dagars ledighet. Swosch. Bara sådär. Det känns hårt. Är fortfarande trött. Eller, slutade jag någonsin att vara det?

Nu är det 10min kvar tills jag bör gå till min spårvagn och åka till en alldeles underbar lönehelg... Med inventering på söndag-natt, det ska bli spännande att se hur det går.. Kommer vi verkligen att hinna?!

Innan dess blir det i alla fall Judas Priest på Scandinavium på söndagskvällen.

Gud är i god.

blä!

Det här inlägget är en kärleksförklaring! Till vem då kan man ju undra då, jo, det ska jag tala om, till the one and only, Frank Zappa!

Låt mig bara nämna här om den senaste skivan jag införskaffat med denna underbara, tyvärr för tidigt bortgågna människa "Have I Offended Someone?" - en samling låtar han satte ihop innan han dog, med temat "förnedring". Utav andra då såklart. Alla låtar på skivan förnedrar, på ett eller annat sätt. Och det såklart gjort med stor humor.

Kan man inte leva med lite självförnedring av det man står för, bör man tänka en gång till, det är åtminstone min åsikt. Man får bjuda på sig själv och leva med att andra tror saker om en som inte alls behöver vara sant. För man är inte ett dugg bättre själv.

..skrika, skratta slå..
..krypa, gråta, gå..
..andas, leva, dö..


..men jag vill inte jobba imorgon.

Försöker sammanställa året 2008, skivmässigt. Har lite bakläxa. Men lär hamna på ca 250 nya skivor. Det är väl helt OK. Har ju köpstopp tills jag är klar med bakläxan, så jag inte blandar ihop årgångarna. Och det börjar kännas.. Borde inte slappa så mycket med det där.. :) Men så är det..!

"...han kände hur andetagen blev kraftigare, pulsen ökade och hjärtat ville slita sig loss och tränga sig ut igenom halsen när han slungades mot marken. Han kände hur läppen sprack och hörde ljudet utav sin kropp som skrapades emot den sträva asfalten..."

Vet verkligen inte vad jag ska skriva här.. Men känner för att blogga...

Verkar ju vara ett lagom lyckat koncept.. Så jag kör med en dikt jag skrev en gång..

jag vill skala bort ditt flin

slita ditt ansikte i stycken

äta upp din själ och aldrig släppa taget.

Du dansar i mitt hjärta..


..med spikskor på fötterna.

Så var man tillbaks på jobbet då.. På gott och ont.

Jag är gipsfri! Fatta skönt.. :p

Men det gör fortfarande ont och jag är sjukskriven till och med fredagen den 7e november, med reservation för eventuell förlängning. Handen är dock sjukt uttorkad nu och så fort man smetar på lite hudsalva så poff är det borta och lika torrt igen efter 5min.

Men men..

Har väl inte direkt gjort så mycket nu när jag varit "ledig".. Spelat tv-spel & sett på film mest kan man väl sammanfatta det som.. Även haft en kompis på besök över helgen som varit. Det var väldigt trevligt. Längesedan vi träffades.

Massvis med hockey har det lyckats bli. Massvis. Missat en enda Red Wings match och kanske sett 10-15 andra matcher också. Det är härligt men felvänt. Något som kändes imorse när jag skulle till sjukhuset kl 10.30.

Hade tänkt att försöka sova vid 01-02, men fastnade uppe(ovanligt..) och vips så var klockan 03.15 och en kvart kvar tills nedsläpp mellan Red Wings & Kings. Vad gör man? Hittade en kanal med fin kvalité och var fast. Blev övertid. Och straffar, stängde av TVn och somnade någonstans runt 07. Min andra väckarklocka(den jag bara sätter när jag verkligen måste, den är ett monster.. Samuel vet, han har hört den ringa..) väckte mig 09.05. Hade inte alls hört varesig mobilen eller mina första väckarklocka. Småbråttom. Men hann ändå kolla mailen osv innan jag kände att nu är det nog dax att dra. Inser att frukost är att utesluta. Drar på mig lite kläder och ger mig av mot vagnen. Som jag missar, men jag har en back-up buss som går 10min senare men är mycket snabbare in till stan.
Tänker att nu har jag ju chansen att få i mig lite mat, går in på pressbyrån, är trött, lite halvt stressad, tar en macka ur facket med "kyckling&bacon" betalar, går ut, sliter upp mackan, sätter den till munnen, känner doften av skagenröra. Det här är fel tänker jag, tittar på den och tänker "så det är såhär det ska vara idag". Tar ett litet bett för att testa om den är ätbar eller om det bara är att ge upp. Den är inte ätbar.
39kr - finns i sjön. Funderar på att köpa en ny, men vägrar mig själv det. Borde kollat på den innan jag slet upp den.

Bussen kommer, hinner perfekt med mitt byte till 4:an som ska ta mig till Mölndals Sjukhus. Bestämmer mig på bussen att ta en macka i sjukhuskaféterian.

Kommer fram, gå upp till kaféterian, 26kr för en ostfralla. 17kr för en donut som är halva storleken på vi har på jobbet, som kostar 12kr, och vi är då inte billiga. Men känner att jaja, ostfrallan får det bli ändå. Orkar inte. Den var i alla fall helt ok, men inte mer. Kommer till doktorn och får gipset borttaget & en massa fina övningar för handen.

Åker hem. Sover. Vaknar, tittar på klockan som står och ringer, ställer om den 2h senare, somnar om. Vaknar. Duschar, off it goes, mot Vasastan & Isak Engström och spel. Men måste köpa hudsalva. Våran hemma var slut och min hand skriker, eller kväser rättare sagt.

På apoteket har de inte ens den hudsalvan jag vill ha(helosan, som finns på alla andra apotek i hela världen, eller Sverige i alla fall). Blir någon annan. Den billigaste. Tar en burgare och går mot herr Engström. Stannar på jobbet för att tjöta lite med Fia som står där och sliter, eller "Living the dream at 7-eleven" som vi har börjat kalla det.

Får sms utav Lina, ska tydligen köpa glass också, off we go to Hemköp. Prisa Hemköp! Köper en jättemjuk vaniljgräddglass.

Sedan blir det spel, först Settlers - sjöfarare. Går väl helt ok, Isak vinner, jag är 1p efter.  Började taskigt och repade mig på slutet kändes det som. På detta följer Carcassonne, som jag krossade stenhårt i efter en hårdnackad insats med lite bönder på slutet. Det var väldigt trevligt.

Ska åka hem. Kommer tre hållplatser med min vagn, sedan kan den inte fortsätta då det är strömavbrott. För andra gången. Det var det även när jag var på väg hem från sjukhuset - men jag kunde åka med vagnen in på kvällen. Så tydligen har de lyckats få strömavbrott på samma ställe två gånger på en dag.

15min väntetid på bussen. Härligt. Tur man har Sagan om ringen som ljudbok i fickan(mobilen). Är på sista skivan utav De två tornen. Riktigt bra faktiskt.

Buss hem. Fixa lite med skivorna. Slösurfa lite. Laga lite mat. Och här är jag. Imorgon ska jag träffa min chef och prata om min/butikens framtid. Vart jag ska jobba, och hur, och när. Ska vara där innan 12 sa han. Så blir väl att sova snart antar jag.

På fredag kommer Fallout 3 åtminstone, alltid något att blicka fram emot efter en dag som denna, även om den helt klart innehöll sina ljusglimtar.

Dessutom vann ju Detroit efter straffar..