keff

Skrev detta imorse när jag inte kunde sova.. Vet inte.. Men här är det.

Klockan är 05:03, jag borde sova. Men det går inte. Inte för att jag inte är trött, men för att det är något som håller mig vaken. Något som gärna håller mig sällskap., som gärna håller min hand. Ensamhet, tomhet, rädsla och oro.
Ensamheten är väl inte så farlig, så länge den inte får stöd. Men tomheten och oron ställer gärna upp och hjälper till. Tillsammans skapar de rädslan.
Tomheten sätter det mesta ur balans. Den får allt att verka så meningslöst. Den öppnar en motorväg in i mitt hjärta för oron.
Oron... Att inte räcka till, att inte orka med, att alltid få känna ensamheten.
Rädslan att vara tom. Rädslan att vara ensam. Rädslan att oron verkligen är befogad. Att bara vara ett skal av illusioner och förväntningar från andra. Att vara en produkt av omgivningen utan makt att ändra något eller att ens vilja ändra något.
En ekande tomhet. Något som kastas i papperskorgen när syftet är blottat. Eller kanske snarare svsaknaden utav ett syfte.
Tomheten.
Ensamheten.
Oron.
Rädslan.
Så mycket att ifrågasätta. Så få svar. Klockan är 05:17, jag borde sova. Men det går inte. Jag är trött, men också rädd.

Ängslan griper min själ
Oron fyller mitt huvud
Ensamheten är det enda som fyller tomheten.

Dessutom är jag sjukt sugen på ostbågar.

Dax för analys, statistik-nörderi och sammanfattning efter första omgången som bjöd på riktigt fin hockey, och några överraskningar!

SJS vs ANA, 0-2 (S. Niedermayer, Getzlaf);
San Jose bombade på 35(jmf. med Anaheims 17) skott, men Jonas Hiller i Anaheims mål som fick förtroendet från coach Carlyle fortsatte att storspela. Inte nog med att San Jose inte kunde ta tillvara på sina lägen; de hade även 6 PP-lägen utan utdelning, Anaheim hade 4 chanser i PP och gjorde sitt första mål när San Jose hade Jonathan Cheechoo utvisad för tripping. Scott Niedermayer, Anaheims lagkapten tog till vara på en fin framspelning och gjorde inget misstag när bankade in pucken bakom Evgeni Nabokov. Det andra målet kom i slutet av 3:e perioden, Ryan Getzlaf kommer in direkt från utvisningsbåset och slarv ifrån San Joses Marc-Edouard Vlasic med pucken ger honom ett 1-mot-1 läge som han inte försakar utan sätter snyggt 0-2.
Lite överraskande, men räkna med att San Jose kommer att komma tillbaks "with a vengeance" som de säger "over there". Kul att se Hiller ta chansen och visa att han inte tänker vika ner sig för pressen.

DET vs CBJ, 4-1 (Hudler, Ericsson, Kronwall, Franzén - Umberger);
Columbus öppnar som väntat hårt och aggressivt, får många chanser i PP som Detroit klarar ut lysande. Chris Osgood knäpper sina kritiker på näsan och storspelar, speciellt första halvan av första perioden när det behövdes som mest. Columbus får 4(5 totalt) lägen i PP första perioden, de lyckas inte få någon utdelning. Detroit gör mål på 1/4 PP lägen när Nicklas Kronwall skickar in 3-1 pucken.
1-0 görs på lysande framspel av Valtteri Filppula till Jiri Hudler efter slarv från Columbus vid defensiva blå. Bytet efter sätterdock Columbus press och lyckas tvinga in 1-1, R.J. Umberger som var väldigt het förra året när han spelade för Philadelphia Flyers får en pass från Jakub Voracek som är bakom mål som han tvingar in bakom Osgood.
2-1 är en flipperpuck som faktiskt styrs in av Columbus egna Manny Malhotras hand då han försöker styra undan den, Jonathan Ericsson som gör sin slutspelsdebut krediteras för målet eftersom han sköt.
3-1 Kronwall i PP, också den pucken styrs in av Columbus-spelare(Jan Hejda), Franzén befinner sig även framför målvakten Steve Mason som inte har en chans.
4-1 Johan Franzén får en pass bakom Columbus mål som han tvingar in mellan stolproten och Steve Masons skridsko.
Ganska väntat resultat och Detroit visar att de är regerande mästare med ett lag som lever för slutspelet. Hela laget höjer sig en eller ett par nivåer och som synes i målprotokollet vilar inte laget på en eller ett par spelares axlar för att producera framåt. Det ska bli intressant att se Columbus respons och se om de kan resa sig ur detta och försöka vända eller om Detroit har fått vittring och gör processen kort.

VAN vs STL, 2-1 (D. Sedin, Salo - Boyes);
En match fullproppad med utvisningar, totalt 17st(VAN 9, STL 8), 50min totalt. Här kan det bli intensivt och grinigt! Härlig slutspelshockey in the making alltså!
1-0 Daniel Sedin styr elegant in en skott-pass från Pavol Demitra som ställer Chris Mason chanslös.
2-0 Dundras in i PP av Sami Salo bakom en skymd och återigen en chanslös Mason.
2-1 Brad Boyes får en retur rakt i famnen och kan enkelt stänka in reduceringen i PP med Loungo helt ur position.
Inga överraskningar här egentligen, men tror att vi eventuellt kan få se lite fler mål framöver, i alla fall från Vancouvers sida, Loungo brukar ju vara dyrköpt. St. Louis kommer garanterat kämpa till sista man, men det kommer inte att räcka.

CHI vs CAL 3-2 (Barker, Havlat, Havlat - Moss, Cammalleri);
Det här förvånade mig faktiskt lite. Inte för att Chicago är dåliga, men att Khabibulin vann duellen mot Kiprusoff, eller i alla fall första rundan av den. Och om Khabibulin fortsätter att spela på den här nivån kan Chicago bli en riktig "contender". Om VAN - STL hade mycket utvisningar så var detta motsatsen, 5 totalt! Skulle bli förvånad om match-serien fortsätter att vara så snäll!
0-1 David Moss slår in en retur bakom Khabibulin i anfallet efter att Jonathan Toews räddat pucken på mållinjen.
1-1 Cam Barker skjuter en puck som jag antar styrs in av Calgarys Eric Nystrom när han försöker täcka skottet. Annars förstår jag inte hur "Kipper" kunde släppa in den pucken.
1-2 Mike Cammalleri lyfter enkelt in pucken över en överspelad Nikolai Khabibulin efter ett fint framspel av Daymond Langkow.
2-2 Martin Havlat bryter in mot mål och skjuter en puck "Kipper" inte kan hålla och plockar upp sin egen return och stänker in den.
3-2 Martin Havlat(OT) 12 sekunder, det var allt som krävdes för Martin Havlat för att avgöra matchen. Calgary vinner tekningen men Dave Bollard lyckas snappa upp pucken i mittzon och skickar den till Havlat som lägger upp pucken i nättaket bakom en skymd Kiprusoff.
Havlat verkar tänd, och han kan bli spännande att följa. Han är ju oerhört talangfull och håller han hela slutspelet, ja, då blir Chicago direkt mycket farligare. Annars tror jag på en vändning från de småskadade Calgary. De kommer ta sig i kragen och reda ut på det här. Kan bli tufft in i sista närkampen dock.

Och över till Öst!:

Boston vs Motreal, 4-2 (Kessel, Krejci, Chara, Kessel - Higgins, Kovalev);
Så var vi tillbaks till den lite grisigare hockeyn igen! Heta känslor och gruff vid avblåsningarna. Boston(39) sköt 11 skott fler än Montreal(28) och slutresultat visar därefter, även om det såg ut att gå åt pipsvängen ett tag.
1-0 Phil Kessel plockar upp en lös puck i målgården som han enkelt petar in i öppen kasse.
2-0 David Krejci får en perfekt pass av Michael Ryder och har bara att lyfta in pucken över en utspelad Carey Price.
2-1 Christopher Higgins lyckas till sist få in pucken bakom en sprattlande Tim Thomas efter en intensiv attack mot Boston-målet.
2-2 Alexei Kovalev drar till med en stänkare rakt in i krysset som Thomas inte hinner stoppa.
3-2 "Big Z" dundrar in en puck i PP nästan ända bak ifrån blålinjen.
4-2 Phil Kessel får avsluta kvällen med en puck i tom bur, varpå bråk uppstår direkt efteråt.
Matchen visar varför Boston har seed no. 1 öst och Montreal no. 8. Inte för att Boston är totalt överlägsna Montreal, men utanför att de har ett djup och en jämnhet i sitt spel som Montreal har saknat i år. Blir oavsett en spännande serie att följa, och Montreal har ju trots allt vunnit 24 raka möten i slutspelet mot just Boston. Tro inte att sådant inte kan sätta sig i huvudet på spelarna.

WSH vs NYR, 3-4 (Fleischmann, Kozlov, Semin - Gomez, Antropov, Näslund, Dubinsky);
Med en storspelande Lundqvist i spetsen lyckades Rangers alltså vinna första matchen borta mot Washington, frågan är om det håller hela vägen? Lundqvist har potentialen, absolut, men det är inga duvungar han möter. Att Ovechkin hölls mållös var ren och skär tur, och han plockade ändå upp 2 assist.
1-0 Ovechkin skjuter från backpostition i PP, Tomas Fleischmann styr hem pucken bakom en chanslös Lundqvist.
1-1 Scott Gomez bryter in framför José Theodore efter att ha burit pucken från egen zon och får det att se enkelt ut att göra mål i NHL-slutspelet.
1-2 Nikolai Antropov skottfintar med ett slagskott för att sedan lägga in ett elegant handledsskott bakom en skymd Theodore.
1-3 Markus Näslund får en dropp-pass från Scott Gomez som han förvaltar genom att lägga över José Theodores vänstra axel.
2-3 Viktor Kozlov får göra sitt första play-off mål någonsin vackert framspelad utav Nicklas Bäckström behöver han bara peta in pucken bakom Lundqvist.
3-3 Alexei Semin slår ner en retur från Lundqvist in i mål efter ett skott från Oveckin.
3-4 Brandon Dubinsky avgör på ett 2-mot-1 läge där han beslutar att skjuta själv - och han valde ju helt rätt.
Fortsätter Lundqvist att spela på den här nivån, och om Rangers som, faktiskt såg bättre ut än vad jag förväntat mig, kan det sluta tidigt för Ovechkin & co även i år. Men räkna med att det kommer bli tufft oavsett.

NDJ vs CAR, 4-1 (Mottau, Parise, Elias, Langenbrunner - Whitney);
New Jersey Devils dominerande Carolina i första matchen och vann skottstatistiken med hela 39-19. Devils lade definitivt in 2:a växeln och Carolina hängde inte med.
1-0 Mike Mattau tar hand om pucken efter slarv i defensiv zon av Carolina och kan enkelt stänka in pucken bakom en skymd Cam Ward.
2-0 Zach Parise skjuter in pucken bakom Cam Ward från nära håll, en puck Cam Ward borde ha stoppat.
3-0 Patrik Elias som det här året blev Devils bäste poängplockare genom tiderna i år skjuter en "one-timer" från högt uppe i slottet. Kanske borde Cam Ward stoppat även den här?
3-1 Ray Whitney slänger sig på pucken direkt efter tekningen till höger om Brodeur, skjuter pucken, sticker bakom och runt målet och slår där in sin egen retur som ingen verkar ha fått någon koll på.
4-1 Jamie Langenbrunner stänker enkelt in 4-1 pucken bakom Cam Ward i ett 3-mot-2 läge för Devils.
Det skall även nämnas att Cam Ward gjorde många bra räddningar och spelade mestadels bra, men inte bra på den nivån som krävs för att vinna Stanely Cup. Det gjorde ju inte resten av Carolina heller.

PIT vs PHI, 4-1 (Crosby, Kennedy, Malkin, Eaton - Gagne);
Förvånande enkel vinst på pappret för Pittsburgh, men man vinner inga matcher ifrån utvisningsbåset, oavsett hur bra PK man har. En fysisk och tuff match som förutspått med mycket utvisningar, speciellt i 3:e perioden när Flyers-spelarna tappade tålamodet.
1-0 Sidney Crosby spelar vägg-spel med Evgeni Malkin för att trycka in 1-0 bakom Martin Biron i numerärt överläge.
2-0 Pittsburgh kommer i ett 3-mot-1 läge, och Tyler Kennedy håller pucken och avslutar själv mellan benen på Biron.
3-0 Evgeni Malkin plockar upp en felstudsande puck djupt nere i Flyers zon som han förvaltar väl genom att lura ner Biron och lägger enkelt upp den med en backhand i nättaket.
4-0 Mark Eaton får pucken av Kristopher Letang efter tekningsvinst av "Sid the Kid" och dänger in fyran från blålinjen bakom en skymd Biron.
4-1 Simon Gagne plockar upp en retur som tar i båda stolparna(alternativt stolpe-ribba) och gör ett föga tröstande reduceringsmål.
Är lite förvånad över att Pittsburgh vann såpass stort och tämligen enkelt i första mötet. Men de visar också varför de var i final förra året.

Kul att någon tar upp lite NHL. Vill börja med att säga att det är ju sanslöst svårt att säga någonting egentligen, men jag sticker ut hakan och slår till med lite fasta vilda gissningar! =)

Såhär tror jag om första rundan:

 

San Jose - Anaheim; 4-2 i matcher. San Jose har ett alldeles för stort djup för ett urvattnat Anaheim, som trots förluster av flera nyckelspelare överraskat. Kan Giguere plocka fram den där jävlar-anamma attityden han gjort i slutspelet förr så kan Ducks ändå bli ett hot. Men som sagt, Sharks djup ska ta hem detta, om än med motstånd. Patrick Marleau vill nog mer än någon döda slutspelsspöket och att han personligen skulle vara slut, vilket han motbevisat mer än väl under året. Och de har ju lyft in ordentligt med rutin i och med Rob Blake, Jeremy Roenick och Dan Boyle. McLellan lärde sig nog en hel del under sin tid i Detroit.

 

Detroit - Columbus; 4-2 i matcher även här. Columbus är oerfarna och situationen liknar mycket den i ovan nämnda match-up. Detroit är helt enkelt ett för bra lag. Men det har ju inte hindrat att oväntade saker har hänt förr. Kan Steve Mason höja sig ytterligare i slutspelet, ja, då kan Columbus nog ge Detroit mer problem än vad som är rimligt. Och äntligen får vi se Rick Nash i ett slutspel! Detroit som ju haft problem bakåt ovanligt nog i år, borde kunna skärpa sig, och rutinen finns där. Alla vet vad som gäller. Och jag blir mer förvånad om strulet fortsätter än om de tar sig samman och visar att de är att räkna med i år igen.

 

Vancouver - St. Louis; 4-1 i matcher. St. Louis har verkligen överraskat, men det krävs ett under om de ska kunna stoppa Vancouver. Chris Mason har varit lysande sedan han tog över efter Manny Legace, men håller han i ett slutspel? Och kan han verkligen besegra Roberto Loungo i målvaktsmatchen? Inte så troligt. Speciellt eftersom Loungo är ovanligt fräsch i år på grund av skadan som höll honom borta stora delar av säsongen. Vancouver har blivit snäppet offensivare i år än tidigare, något de verkligen behövt, och ska kunna ta sig igenom detta mer eller mindre smärtfritt.

 

Chicago - Calgary; 2-4 i matcher, jag verkar gilla när det går till 6 matcher :)! Chicago har ett ungt hett lag men även en hel del rutin, det största frågetecknet är väl egentligen målvaktsspelet. Både Nikolai Khabibulin och Christobal Huet har varit bra, Khabibulin har inte spelat så här bra sedan han vann Stanely Cup senast med Tampa. Så visst har de grundkomponenterna för att lyckas, men Calgary har ett ruskigt farligt lag, ett som antagligen kan utmana om att ta hem hela alltet. "Kipper" är en klippa till sista utpost, och alla vet att han inte viker ner sig i första taget och sedan införskaffningen utav Olli Jokinen och Jordan Leopold ser de riktigt giftiga ut. Jokinen och Iginla kan skrämma slag på vilket försvarspel som helst, och du kan inte känna dig trygg när du anfaller mot Dion Phaneuf & Robyn Regehr.

 

Så till öst!

 

Boston - Montreal; 4-3 i matcher. Boston har gjort en monstruös säsong i öst, och det finns anledningar till det! Flera spelare har verkligen klivit fram och höjt sig flera extra nivåer, framförallt i anfallet som verkligen har fått ett djup efter att förra året mer eller mindre helt ha vilat på Marc Savards axlar. Och försvaret har varit riktigt stabilt. Vem tänker inte två gånger innan man ger sig in i sarghörnet med någon som mäter 207cm i strumplästen? Motreal å andra sidan har haft mer problem än vad som var förväntat av 100års laget. Men man har fortfarande ett mycket bra lag och om Carey Price kan få ordning på spelet så blir det tufft. Kanadickerna kommer inte lägga sig utan en rejäl fight. Alexei Kovalev behöver hitta tillbaks till förra årets storform och försvaret behöver knäppa till lite bättre bakåt. +2 som de fick med sig från grunderien imponerar inte på någon.

 

Washington - New York Rangers; 4-2. Om inte Rangers skärper sig rejält blir detta bara en upprepning på säsongen, Henrik Lundqvist mot resten. Hade Rangers inte haft en så stabil målvakt hade de varit långt utanför ett slutspel med deras underpresterande stjärnspelare. Chris Drury är ju dock en typisk "clutch-player" och han lär ju höja sig. Även Scott Gomez kommer nog kunna höja sin nivå ytterligare. Men Rangers ser för skraltiga ut bakåt, och Washingtons offensiv, den är läskig. Inte bara på grund av Ovetchkin, som dock verkligen är ett monster på isen, 528 skott avlossade han under grundserien, det är näst mest någonsin efter Phil Espositos 550 '70-'71. Alexander Semin har också sett ruskigt farlig ut under året och vår egen "Bäckis" producerar på bra lite i skuggan av ryssarna och Mike Green. Målvakten får väl ses som Washingtons största frågetecken, Jose Theodore har spelat helt okej i år, men han måste höja sig om Washington ska ha någon chans vidare i det här slutspelet.

 

New Jersey - Carolina; 4-1. New Jersey imponerade under året när alla dömde ut dem efter Brodeurs tidiga skada, men så de höjde sig! Zach Parise och Martin Elias har verkligen exploderat i år och Jamie Langenbrunner spelar som aldrig förr! Defensiven är stabil, även om den inte är märkvärdig, så får den jobbet gjort. Johnny Oduya kan vara den mest underskattade NHL-svensken just nu. Carolina har ett ganska bra lag för all del, men allt är inte som det ska. Titta bara på Rod Brind'Amour, för två år sedan vann han Frank J. Selke Trophy som NHLs bäste definsive forward, i år slutade han på skrämmande -23. Eric Staals vändning på vårkanten är väl den största ljuspunkten, och han, tillsammans med resten av laget måste prestera över sin förmåga för att komma någon vart.

 

Pittsburgh - Philadelphia; 4-3, slaget om Pennsylvania. Kommer nog utan tvekan bli första omgångens hårdaste möte. Pittsburgh har haft en hel del problem denna säsongen, inte minst med målvaktspelet från Marc-André Fleury, men jag tycker han bevisade förra året att han är en slutspelsmålvakt. Superlöfte som han var har han inte riktigt visat att han tillhör eliten, men förra årets slutspel var han solid. Försvaret är ståndaktigt när man fått tillbaks Sergei Gonchar, en av de absolut bästa spelfördelarna i på positionen. Och offensiven? Ja, Sid the Kid och Evgeni Malkin kommer inte räcka om de ska till final i år igen, men om Malkin klarar av att spela ut i år, och inte faller ihop som han gjorde i fjol blir de svårstoppade. Philadelphia å andra sidan har ett starkt tufft lag, som sig bör enligt traditionen. Jeff Carter har verkligen etablerat sig i ligan som målskytt och han behöver fortsätta skjuta puckar som i grundserien. Flyers försvar är stabilt men på målvaktssidan är väl kanske där problemet ligger. Biron eller Nittymäki, vem som nu lyckas ta förstaspaden behöver skärpa sig rejält.

Hur dammsuger man under sängen om man inte har någon dammsugare ?
Man bjuder hem en norrlänning och ber honom titta under sängen. Då frågar man honom om han ser dammet.